fredagen den 26:e november 2010

i dammen / in the pond

Fånga Ljuset Narcissus.

Seize the Light Narcissus.

tisdagen den 23:e november 2010

fredagen den 19:e november 2010

bun

The first snow disappears before it has a chance to lay down and rest.
It gives us a chance to lay down and rest.
So we´ll cosy up inside today, and maybe have some cardamom buns!
Have a lovely weekend You all!

torsdagen den 18:e november 2010

studio again

Får flytta in i min studio igen. Renoveringen som skulle ta tre veckor resulterade i åtta veckor. Avloppsrör och el har bytts ut, invändigt. Min paus förlängdes. Nu står den där tom och inväntar mig. Tom som om ingenting hänt. Byggdamm som smugit sig in överallt är i princip den enda skillnaden.
Kan det vara så att samma renovering även hänt med mig? Åtta veckors paus i konkret arbete ger utrymme för åtta veckors disciplinerad analys. Jag tar tillfället i akt. Varje tillfälle är ett tillfälle för reflektion. Avloppsrör och el har bytts ut, invändigt. Även jag är förändrad utan att det syns.
Det återstår att se vad tomrummet har givit.

Jag har flyttat in två stolar och ett bord. Mittemot varandra står stolarna som i konversation. dialog. samtal. Jag sitter på den ena stolen och jag sitter på den andra.
Konversation. Dialog. Samtal.

Låt oss tala med varandra.

I´m back in my studio again. The renovation where set to three weeks, now eight weeks later they are ready. Drain pipes and power lines has been replaced. My pause extended. Now the studio is empty and waiting for me. Empty as if nothing ever happend. Construction dust the only proof.
Can it be that the same renovation happend to me as well? Eight weeks of time-out in physical work makes space for eight weeks of mental work. I´ll take the challenge. Every opportunity is an opportunity for reflection. Drain pipes and power lines has been replaced. I´m changed as well, though it seems as if nothing ever happend.
It remains to be seen what this void has given.

I´ve moved in with two chairs now. Two chairs opposite each other and a table in between. Two chairs in a conversation. dialogue. discourse. I´m sitting on one chair and I´m sitting on the other.
Conversation. Dialogue. Discourse.

Let us talk.

broderad tillit / embroidered trust

alldelles sprudlande glad när jag överraskande fick tillit med posten!
Tack Elisabeth!!! Precis vad jag behövde.
Mer tillit till folket!

foto och broderi av Elisabeth - Textilspanieln.

all cheerfull when trust surprisingly came to me by snail mail!
Thank You Elisabeth!!! Just what I needed.
More trust to the people!

photo and embroidery by Elisabeth - Textilspanieln.

fredagen den 12:e november 2010

att få ge / to get to give

Att ge för att ge eller att ge för att få
vi behöver nog tänka på det
därför att ge för att få är inte att få men
att ge för att ge är att få.

To give to give or to give to get
we need to think about that
´cause to give to get isn´t to get but 
to give to give is to get.

honey

A cup of warm milk and honey is a cup of kindness.

pic by husband

tisdagen den 9:e november 2010

längs med vägen II / along the road II

Döden bor Ingenstans. Hon Han Den har inget hus, inget tält, ingen koja. Döden hukar inte undan Regn, skyler sig inte från Sol och Vind dansar hennes hans dens anletsdrag.
Hon Han Den är ett med naturen tänker jag och det spritter till i min kropp för bilden känns självklar.
Jag ÄR Natur säger Döden,
det är det vi har gemensamt.
Såklart. Jag är också Natur och med ens är vi två ett med träden längs med vägen.

Death lives Nowhere. She He It has no house, no tent, no hut. Death does not crouch under Rain, does not veil from Sun and Wind dances hers his its lineament.
It comes to my mind that She He It is one with nature and my body shivers as the picture seems so clear.
I AM Nature Death says,
this is what we have in common.
Of course. I too am Nature and at once the two of us are one with the trees along the road.

translation

I´ve translated the story "Längs med vägen" You can read it here: "along the road
Please don´t hesitate to tell me if there´s something not quite right in my English language, as it is not my mother tongue. Also if there is something You need to ask about or just want to say. I´m eager about Your comments.
If You´re a quiet reader You are truly welcome as well!

Have a nice rainy day, as mine is... I´m off on the bike now.

måndagen den 8:e november 2010

language

Suddenly I started to write in a different way. The story I´m on is visual, like a movie slowly showing it´s way, playing just in the edge of my eye. In other times it´s the text that is visual, and at those times I often write in English and translates in to Swedish. I see the words and it´s more mathematical, transcendental and in a poetic sence transforming my everyday life.
It´s very exiting now, I´m curious about continuing this story as it is the story that leads the way.
ThankYou Gina and Aimee for making me want to translate this particular story, though it´s a tricky one. I´m on my way...
and Sara You are so sweet.
I´m in the presence right now, enjoying.
facing my fears and enjoying as I know it must lead a good way.

fredagen den 5:e november 2010

längs med vägen / along the road

Vad är Ditt förslag Döden?
Hur ska vi gå vidare med Livet från och med nu?

Jag ser en stenmur. Döden sitter där ledigt klädd och sparkar med sin gympasko i gruset. Hon eller Han eller Den skelar något. Ögonen sitter brett isär och blicken går både framåt och åt sidan. Huden är slät. Hon Han Den är så behaglig att se på. Den smutsgrå koftan är kraftig, i vadmal? 1600-tal. Skorna är direkt tagna från nu. Nu som i 2010.
Jag frågar Döden vad Hon Han Den gjort sedan vi sågs sist? Under tiden som jag har ordnat med allt det praktiska. Flyttat, gift mig, skaffat barn och hittat hem. Utan att för den delen hittat mitt hem helt. Döden svarar att det finns ingen tid och under tiden har Hon Han Den väntat, kisat mot solen, suttit i regnet och doftat den blöta jorden under skon. Tro inte att jag inte har underhållit mig själv, jag har dessutom spelat schack med Döden säger Döden. Fördrivit tiden här i Tidlösheten. Jag vågar fråga vem som vann.
Det blev oavgjort. Döden vs Döden 0-0.
Jag vet att min Död har några vinster på sin sida när det gäller kampen om mitt liv. Men de vinsterna delar vi lika, Hon Han Den och jag. Jag vet att de vinsterna är lika mycket mina om jag vill och alla vi vet att jag vill Gud och Döden och Jag. Jag måste bara vilja vilja det också. Det ser ut att vara dags för det.
Döden nickar åt vägen. Ska vi gå säger Hon Han Den och kisar mot solen. Jag förbereder mig knyter på mig ett par sköna skor. Jag tänker att jag inte har hunnit städa att allt inte är klart. Men jag vet att jag kommer att följa Döden ty Döden är en del av Livet, vi går sida vid sida längs den grusiga vägen.
Även hästarna har väntat. Inuti. Jag kommer att styra de hästar som skenar framför mig, jag håller redan i dem hårt. Min kapacitet är som skenande hästar och jag styr den med varm och van hand i strama tyglar.
Jag vet att Döden är vid min sida. Min Död viker inte en tum från min väg. Det får inte jag heller göra.
Jag håller mig själv i strama tyglar. Ju stramare tyglar desto större frihet och det är först nu som jag anar det som jag redan vet. Döden ler vid min sida när Hon Han Den känner min tanke.

Jag är Livet.


What is Your proposal Death?
How do we move forward with Life from now on?

I see a stone wall. Death is sitting there casually dressed and kicking the sneaker in the gravel. She He It is squint-eyed. The eyes are wide apart and the gaze is both forward and lateral. The skin is smooth. She He It has a pleasant appearence. The drab cardigan is in dull frieze. Seventeenth-century. The sneakers are straight from this now. Now as in 2010. I ask Death what She He It has been doing since we last met. While I´ve arranged all the practical things as moved, married, made kids and come home. Not that I particularly found Home for whole. Death answers that there is no such thing as time and during that time She He It has waited, peered at the sun, sat in the rain, got scent of the wet mud from under the sneaker. Don´t think I haven´t amused myself I´ve played chess with Death says Death, killing time here in Timelessness. I dare to ask who won.
It was a dead heat. Death vs Death 0-0.
I know that my Death has some victories on her his its side when it comes to the battle of my Life. But those victories we share alike, She He It and I. I know that those gains are mine as much if I want them to and we all know that I want them to God and Death and I. I just need to want to want it too. It seems to be the Time.
Death nods toward the road. Shall we go she he it says and peers at the sun. I take a deep breath of preparation and find myself a pair of good shoes. I´m thinking that I didn´t have time to tidy, that everything is not clear. But I know that I will follow Death for Death is part of Life and we walk side by side along the gravel road.
The horses have been waiting as well. Inside. I will guide those runaway horses in front of me, I´m already holding them tight. My capacity is like runaway horses and I guide it with a skilled and gentle hand with a tight rein.
I know that Death is by my side. From my road my Death shall not depart. This I can not do either.
I hold myself in a tight rein. The tighter the rein the bigger the freedom and now is the time when I first scent what I´ve long known. Death smiles by my side when She He It senses my thought.

I am Life.